Sveriges behandling av romer har genom alla tider varit mörk. Sedan romerna kom till Sverige för ca. 500 år sedan har de utnyttjats som slavar, tvångssteriliserats, och tvingats att flytta var tredje vecka enligt lag. Mellan 1914 och 1954, alltså under perioden då förintelsen av bl.a. judar och romer pågick i Europa, fick inga romer emigrera till sverige, och även fast skolplikt infördes 1842 fick romer inte börja gå till skolan förrän 1970.

 

Men samtidigt som diverse politiker och statliga myndigheter som ”Forum för levande historia” gärna talar om tiden då romer diskriminerades av svenska staten som en svunnen tid så kom det för endast 1.5 år sedan fram att polisen rasprofilerat och registrerat svenska romer, och Moderaterna går nu ut med att de vill förbjuda tiggeri, något som utan tvekan endast skulle ge upphov till ännu mer rasprofilering och systematisk diskriminering av bl.a. romska tiggare.

 

Det blir tydligt att den svenska statens s.k. åtgärder inte kommer av en vilja att förbättra romernas situation i sverige utan av en vilja att rentvå sig själv. Och oavsett så är det relativt meningslöst att försöka förändra sättet folk tänker kring romer utan att också vidta konkreta åtgärder för att förändra romernas materiella situation, både i Sverige men även i resten av Europa. Istället krävs finansiella och materiella kompensationer för sättet romerna behandlats i sverige. Dock kan vi vara säkra på att detta inte kommer ske i den borgerliga staten sverige, och det är ingen tillfällighet. Det är nämligen så att den borgerliga statens enda riktiga funktion är att skydda den härskande klassens välde. För att verkligen förbättra för romerna krävs först och främst att vi gör oss av med statens borgerliga klasskaraktär, därefter ger romer finansiella och materiella kompensationer i form av bostäder och mat, mer utrymme för utövandet av den romska kulturen och på längre sikt upprättandet av en självständig romsk stat.