Depression ur ett biologiskt perspektiv
Signalsubstanser i obalans
Vid en depression kommer hjärnans signalsubstanser i obalans, vilket påverkar bl.a. initiativförmågan, känslolivet och sömnen. Tre signalsubstanser som spelar en viktig roll i uppkomsten depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. De påverkar vår sinnesstämning på olika sätt.
Serotoninets främsta uppgift är att balansera våra känslor, men det påverkar även hur vi upplever aptit, smärta och sömn. En normal mängd serotonin i hjärnan gör att vi känner oss lugna, avslappnade och gör att vi sover bättre. En obalans kan dock göra att vi känner olust och motvilja, och beter oss emotionellt instabilt.
Dopamin påverkar vår motivation och rörelseförmåga, och är verksamt i kroppens belöningssystem. I hjärnans belöningscentrum finns ett flertal receptorer, och när dessa binds samman med dopamin uppstår känslor av välbefinnande och glädje.
Noradrenalin skapar engagemang och optimism och är därför viktigt för att vi ska hålla oss vakna. När noradrenalinet binds till receptorer i hjärtat leder det t.ex. till högre hjärtfrekvens och utsöndring av hormoner från njurarna, binjurarna och hypofysen. Detta ökar vår kreativitet och gör att vi upplever en ”kick”.
Hippocampus påverkas
Ett tecken på depression är minnesförlust. Det som påverkas då är hippocampus, den del av hjärnan som hjälper oss skapa nya minnen och har hand om vårt lokalsinne.
Vid depression får vi även ökade nivåer av hormonet kortisol. Detta leder till att nybildningen av nervceller inte fungerar lika bra som vanligt, eller att cellerna dör, vilket gör att hippocampus krymper. Detta fenomen kallas atrofi, och innebär att vårt korttidsminne och inlärningsförmåga försämras.
