Det sociala perspektivet
Mat har många funktioner hos oss människor, inte bara ska vi få i oss näring, det är också viktigt psykologiskt och socialt. Maten har faktiskt en relationsbyggande funktion för oss, vi kan samlas med vänner, kollegor eller familjen och för att ha något att göra äter vi samtidigt som vi pratar och umgås.
Att inte äta blir ett undvikande av andra människor och sociala sammanhang, sammanhang som man kanske inte orkar med att hantera av andra orsaker så som mobbing eller ostabila familjerelationer.
Om man har en ätstörning är det ofta inget som man talar om, även när man blir frisk kan det vara svårt att ens berätta att man har haft en ätstörning. När man är uppe i det kan man känna sig rädd att folk i ens närhet ska tvinga en äta mer eller sådan mat som man uppfattar som kaloririk. Det leder till tankar om ångest och gör att man håller det för sig själv. Då finns det dock risk att falla ännu längre ner i ätstörningen. En annan orsak till att man inte vill berätta är för att det kanske inte syns på en att man är pinnsmal och man tänker att andra ska tro att man överdriver och inte alls har en ätströning. Långt ifrån alla med ätstörningar är som vandrande skelett, man kan ha hull på kroppen och ändå få i sig alldeles för lite näring.
En negativ effekt av detta kan bli att man berättar för någon om sin ätstörning, inte tas på allvar och då bestämmer sig för att minsann visa dem att man kan gå ner i vikt. Ätstörningen eskalerar och blir mycket allvarligare och svårare att tillfriskna från än om man hade fått hjälp och stöd från början.
Dessutom handlar inte alla ätstörningar om att man går ner i vikt. Smalhetsnormen leder också till ett tjockhetsförakt, man tycker att man får skylla sig själv om man är överviktgt och dessutom hetsäter till exempel. Anorexia ses, trots mycket stigmatisering, som en sjukdom. Bulge eating disorder ses av många som att man själv väljer övervikt och sjukdomarna som följer med det, och kankske tycker att man inte förtjänar hjälp för sin ätstörning. Det finns något skämmigt i att ha ett problem med mat, eftersom det är en så stor del av våra liv.
De som drabbas av ätstörningar visar på ett tydligt sätt vårt samhälles dubbla bild av mat och kost. I reklam och media får vi hela tiden erbjudanden om att konsumera mer mat, det kommer recept på julmat och midsommarstårta och påskägg. Marknaden blir fylld av mer mat och för fler tillfällen. Samtidigt ger samhället oss också ett smalhetsideal som är mycket svårt att uppnå, i alla tidningar finns bantnings- och träningstips.
Hur ska man förhålla sig till den dubbla vi har inpräntat i oss från mycket tidig ålder? Det är svårt och för vissa går det översyr åt det ena eller det andra hållet när gym, underklädesaffärer och godisbutiker alla skriker ut sitt budskap.
Vill du veta mer?
Källa:
Kampanj för ett av de största underklädersmärkerna.