Psykiska effekter och teorier
Psykolog och professor i klinisk psykologi Ata Ghaderi vid Karolinska sjukhuset har forskat på ätstörningar. Genom bland annat tvillingforskning har man kommit fram till att det finns en gen som ökar risken för att drabbas av en ätstörning, ca ½ % av världens befolkning har den. Men det krävs mer än genen för att utveckla en ätstörning, det krävs även psykosociala faktorer. Detta kan vara olika för olika personer. För vissa handlar det om prestationskrav, för andra kan det vara relationsproblem eller liknande som rubbar tillvaron och gör att en lätt bantning kan gå överstyr.
De psykologiska effekterna av ätstörningar enligt den amerikanska psykoanalytikern Hilde Bruch:
Hon menar också att bulimia nervosa är en följd av anorexia nervosa, då svälten leder till behöva att vräka i sig mat, vilken följs av att man spyr upp det för att kompensera av rädsla för viktuppgång. Man kan alltså inte säga att de är två är riktigt skilda från varandra.
Hon anser att de psykologiska orsakerna till anorexia är att omgivningen har misslyckats med att ge barn svar på hens impulser och initiativ. Med anorexia menar hon att omgivningen (hon fokuserar på modern eftersom hon oftast är barnets närmaste person under långt tid) har misslyckats med att trösta och lugna barnet. Om man som barn får brister av detta, har man en större risk att utveckla svårigheter med att hantera psykisk ostabilitet.
Hennes forskning kan sammanfattas med att brister i mor-barnrelationen under de första levnadsåren leder till en dålig utveckling av viktiga saker så som kroppsuppfattning, självkänsla, impulskontroll och relationer till andra i sin omgivning, något som kan ge fortsatta problem med ens utveckling som person och ens hantering av motgångar eller jobbiga tider i livet.
En del menar dock att hennes teorier inte ger en erikgt bra förklaring till ätstörningar eftersom de även förklarar andra psykiska sjukdomar så som borderline, narcissistiska störningar och depression som en följd av att mor-barnrelationens inte är fungerande.
Att man inte kan känna av känslor så som ilska, ledsenhet eller hunger och trötthet på samma sätt.
Att man inte kan uppfatta sig egen kropp, man kan inte se sin egen smalhet.
En känsla av att man inte duger och att man aldrig kommer att vara tillräckligt bra, hur mycket man än anstränger sig.
Lider man av en ätstörning är det inte bara den fysiska hälsan som försämras. Utan tillräcklig energi blir kroppen trött och orkeslös, man orkar inte tänka lite mycket och kan inte prestera lika bra. Ofta blir relationer och skola eller jobb lidande då man inte kan upprätthålla dem, vilken ger ytterligare själ till att må dåligt. Mat är en stor del av vår vardag och om man till exempel aldrig är med på lunchen missar man även mycket av interaktionen med andra människor. Ofta har man ångets och ens mesta tid går åt att tänka på nästa måltid och planera dagen utifrån motion och kost.
Vill du veta mer?
Källor:
http://ki.se/forskning/atstorningar-vill-knyta-ihop-biologiskt-och-psykosocialt-perspektiv